Litteracitet

Definitionen av litteracitet enligt UNESCO:s institut för statistik:

”Läs- och skrivkunnighet är förmågan att identifiera, förstå, tolka, skapa, kommunicera och beräkna, med hjälp av tryckt och skriftligt material förknippat med olika sammanhang. Läskunnighet innebär ett kontinuerligt lärande för att göra det möjligt för individer att uppnå sina mål, att utveckla sina kunskaper och sin potential och att delta fullt ut i sitt och det breda samhället. Generellt sett omfattar läskunnighet också räknekunskap, förmågan att göra enkla aritmetiska beräkningar. Begreppet läskunnighet kan särskiljas från åtgärder för att kvantifiera det, såsom läskunnighet och funktionell läskunnighet.”[1]

[1] http://uis.unesco.org/en/glossary-term/literacy

Statistik i Europa

Enligt UNESCO finns det fortfarande 781 miljoner analfabeter i världen och nästan 75 miljoner vuxna som bor i EU saknar grundläggande läs- och skrivkunskaper.

 Europa har genomgående en hög grad av läskunnighet även om EU:s AKU-data visar att vuxna (25–64 år) som inte har slutfört gymnasiet motsvarar cirka 51,5 miljoner människor. Utbildningsprofilen för migranter som bor i Europa stater visar att antalet är högre jämfört med vuxna födda i landet. 34,1 % i migrantgruppen födda utanför landet jämfört med 19,6 % bland infödda vuxna. Detta mönster är mer anmärkningsvärt i Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Slovenien, Sverige och Schweiz där det skiljer sig mer än 15 procentenheter. I vissa europeiska

länder (EU-medlemsstater och länder utanför EU), var mer än 50 % av alla vuxna med låg utbildningsnivå födda i ett främmande land.

Att lära sig läsa och skriva som vuxen – grundläggande läskunnighet

Migranter som flyttar till ett nytt land förlorar sin tidigare privilegierade användning av att skriva och läsa. Deras förkunskaper i till exempel språk kopplat till ett visst yrke eller religiös kontext, förlorar sin status och är inte längre samma resurs för individen. Även individer utan tidigare utbildning har haft tillgång till domäner där skrift används för olika syften på sätt som inte längre är en övervägd utväg i deras nya land. t.ex. att sälja grönsaker på en marknad i Kabul innebär en rad skriftspråkliga evenemang som kräver en rad färdigheter från individen, men som i en livsmedelsbutik i det nya landet inte längre är en resurs.

Att som vuxen lära sig läsa och skriva på ett nytt språk är en krävande utmaning. För den som tidigare inte har haft möjlighet att lära sig läsa och skriva på sitt modersmål är utmaningen ännu större när det gäller att lära sig på ett nytt främmande språk. Att lära sig läsa och skriva är en abstrakt situation och individen behöver i de flesta fall någon form av organiserat stöd som till exempel formell utbildning. All tidigare erfarenhet individen redan har från användningen av skrivande i sitt tidigare samhällsliv och yrkesliv kommer att vara av stor betydelse. Vuxna har med sig olika slags kunskaper och en högt utvecklad kognitiv förmåga som gör att de har en annan medvetenhet än ett barn när det gäller att lära sig nya ämnen. De kan utföra mer utmanande uppgifter som att lära sig läsa och skriva jämfört med ett barn, en vuxen kan lättare se olika typer av samband, planera och träna en viss färdighet för att nå sina mål.

Det är viktigt att skapa inlärningssituationer som bygger på individens tidigare kunskaper och färdigheter i läsning och skrivning vilket ökar läs- och skrivkunnigheten. Den grundläggande alfabetiseringsundervisningen bör vara nära kopplad till individernas vardagliga behov, för att ge dem möjlighet att utveckla de färdigheter de behöver i sin vardag och för att motivera dem att investera mycket tid och engagemang[1].

[1] https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65c736/1553967158193/pdf3723.pdf

Hur man undervisar vuxna analfabeter

Föreläsare och författare Margareta Mörling har mångårig erfarenhet av att undervisa analfabeter och har skrivit många läroböcker i ämnet. Margareta menar att de professionella måste bygga undervisningen utifrån individerna och deras tidigare erfarenheter och kunskaper eftersom ingen är den andra lik. Analfabeter har aldrig läst något, vilket betyder att deras verklighetsuppfattning enbart baseras på deras egna erfarenheter. Detta leder till att de ofta tolkar livet ur ett konkret perspektiv och svårigheten blir då att omvandla det konkreta till det abstrakta. Vidare säger hon att det måste finnas kontinuitet när man bygger upp språket. Både vad gäller innehåll och förhållningssätt är det viktigt att individen känner igen sig i de olika momenten. Undervisningen ska vara strukturerad och ha en lagom variation. Eftersom instruktioner kan vara mycket svåra att förstå för målgruppen behöver varje uppgift visas konkret hur den ska utföras så att det blir tydligt vad de förväntas göra. Motivation är en avgörande faktor för att individen ska lära sig. Individen måste förstå varför läs- och skrivfärdigheter är viktiga för dem. De måste se att de har direkt användning av det de lär sig[1] .

[1] Mörling, Margareta, Stockholm (2007). Att undervisa analfabeter. Bokförlaget Natur & Kultur

Tips och idéer från en erfaren lärare som arbetar på Vetlanda Lärcentrum

 Anette Carlson har många års erfarenhet av att arbeta med vuxna analfabeter. Hon säger att en av de viktigaste sakerna att tänka på är att vi jobbar med vuxna. Vi bör aldrig behandla dem som barn eller använda material som riktar sig till barn. Det är betydelsefullt att ha en vuxen relation och arbeta med material som de känner igen. Till exempel flygblad, brev eller information de får med posten.

Anette säger att det ska vara en tydlig struktur på varje lektion. Individen måste veta vad den ska träna idag och i vilken ordning eftersom de inte är vana vid att gå i skolan eller att vara i inlärningssituationer. De måste veta att läraren har en plan. Hon använder mycket bildstöd för att underlätta förståelsen. Olika bilder för att lyssna, läsa, prata och skriva.

Hur man börjar läsa

Vi börjar alltid med en vokal. På svenska är det A och sedan kommer O. Sedan bygger vi på med konsonanter och på svenska är det S, R, M och L. Vi börjar inte med att visa bokstaven, vi pratar alltid om den först. Det är ljudet som är viktigast. Att veta vad bokstäverna heter är inte viktigt för att lära sig läsa, det komplicerar bara inlärningssituationen och därför tränar vi inte på alfabetet.

Individerna lyssnar och imiterar, lyssnar och imiterar tills de känner till ljudet av vokalen. Sedan visar jag bokstaven och senare tränar de på att skriva det. När individen har lärt sig både ljudet och hur bokstaven ser ut arbetar vi med den på olika sätt. Vi tittar till exempel i texter eller på skyltar för att se om enskilda kan känna igen bokstaven. Vi arbetar även med ett material som heter Fonomix som innehåller olika munbilder. Bilder som visar hur bokstaven ser ut, hur munnen ska formas och vilket ord det är. Se exempel nedan:

När individen har lärt sig ett ljud / en bokstav fortsätter vi med nästa vokal och arbetar med den på liknande sätt tills vi kan sätta ihop två ljud t.ex. SO, OS, LO, AL. När individen har tillräckliga kunskaper och kan sätta ihop två ljud/bokstäver arbetar vi vidare med ord som innehåller tre ljud/bokstäver till exempel ROS, SOL och SAL.

Vi arbetar på liknande sätt när de till exempel ska lära sig de olika färgerna. Vi lyssnar på ordet. Hur låter det? Finns det olika ljud i ordet? Vi tittar på en bild av färgen och imiterar ljudet. Det är viktigt att de vet hur man uttalar ordet innan de ser det skrivet. Sedan skriver vi färgen och läser den. Vi upprepar på olika sätt och ställer frågor till varandra. Vilken färg?

Det är mycket viktigt att inte skynda på processen, att ha tålamod. Varje steg måste bekräftas innan vi påbörjar ett nytt. Det är viktigt att återgå till det man har lärt sig, att upprepa. Variera de olika momenten då alla individer lär sig på olika sätt. Det är viktigt att ha tålamod och inte rusa för fort. Arbeta inte för länge med samma moment, dessa individer har ofta ett begränsat arbetsminne då de inte är vana vid inlärningssituationer. Det får inte vara stressigt! Bryt lektionen och gör något helt annat som pausgymnastik eller lyssna på musik.

Kartläggningsmodell

Modellen har använts i många år i undervisningen av analfabeter i vuxenutbildningen i Vetlanda Sverige. Syftet med detta kartläggningsmaterial är att yrkesutövaren ska få kunskap om individen för att kunna stödja honom/henne i sin språkutveckling och på så sätt öka möjligheterna för individen att lära sig språket.

1. Vilket land kommer du ifrån? Var har du bott? I en mindre by eller större stad?
2. Har du bott i något annat land? Hur länge bodde du där?
3. Nu bor du i XXXXXX. Hur länge har du bott här? Bor du med din familj, vänner eller ensam?
4. Om individen har barn: Hur gamla är dina barn? Går de i förskola/skola/gymnasium?

5. Vilka språk pratade du hemma med dina föräldrar när du var barn?
6. Kan du några andra språk? När/hur lärde du dig dem?
7. Kan du läsa och skriva på ditt modersmål? På ett annat språk?
8. Vilket alfabet används i språket/språken?
9. Vill du lära dig läsa och skriva på ditt modersmål (det kan vara viktigt att kunna lära dig ett nytt språk)?

10. Gick du till skolan? Hur många år?
11. Vad var det för skola (religiös/statlig)? Vem var lärare i din skola?
12. Vilka ämnen hade du i skolan? Hade du en lärare eller flera olika?
13. Vad var det viktigaste du lärde dig i skolan?
14. Har du lärt dig språk tidigare (språket i landet individen befinner sig i)? Var och hur?

15. Vad hade du för arbete, eller gjorde där du bodde tidigare? (Fråga om jobb hemma, på gården, med djur, försäljning etcetera)
16. Har du arbetat eller praktiserat i ditt nuvarande land? Hur pratade du med dina kollegor?
17. Känner du någon som arbetar i XXXXXX (nuvarande land)?
18. Vad tror du om arbetet i framtiden? Vad är du intresserad av? Vilka erfarenheter har du? Vad vill du lära dig mer om?

19. Hur gör du om du måste komma ihåg något viktigt? Till exempel en mötestid eller om läkaren säger åt dig att ta medicin vid ett visst klockslag?
20. Hur lärde du dig sådant som namn och sånger? Lagar och förordningar? Ord på svenska?
21. Hur gör du när du behöver ta reda på något viktigt?
22. Kommer du ihåg när du lärde dig något svårt? Hur gjorde du då?
23. Hur tycker du att det ska fungera i skolan? Hur tar du ansvar för det du lär dig?